ADHD & Autism
Kan det vara ADHD?
Jag får frågan ibland när någon är osäker, man vill kanske inte vända sig till vården och man vet kanske inte riktigt vad ADHD är. Eller NPF, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som det också heter. Jag får så många frågor och utredningsförfrågningar att det blivit något av en nisch för mig. Dessutom är jag uppvuxen med familjemedlemmar med ADHD och Aspergers syndrom, så jag vet mycket väl hur det kan vara i en familj där någon har diagnosen. Som skolpsykolog kommer frågan också ofta upp. Hur förstår/hjälper man elever med NPF bäst? En stor del av min tid är därför dedikerad till att särskilt jobba med dessa frågor, NPF.
Kan det vara autism?
Jag träffar ofta unga och vuxna som kämpar så väldigt. De har hela sitt liv upplevt sig avvikande, som att de inte har riktigt samma förutsättningar att funka i skolan eller med kompisar eller på jobbet som alla andra. I barndomen kanske man fick höra att man borde leka på ett annat sätt, eller umgås mer eller på ett annat sätt. Man kanske blev retad i skolan och förstod inte riktigt varför. Kanske gjorde man saker som andra reagerade på och man visste inte riktigt varför det väckte sådana reaktioner. Skolans värsta ämne var idrotten, lunchrasten eller rasterna. När man inte visste vad man förväntades göra, och man inte riktigt visste hur man umgås. Man kanske observerade alla andra och gjorde som de. Vissa är bättre än andra på att kopiera socialt beteende, och ser då sociala ut för andra, fast det tar mycket energi och det kommer inte naturligt. Ofta är en dag i skolan eller på jobbet utmattande vilket uttrycks i frustration på olika sätt. Det kanske är vilsamt att pyssla ensam, eller att umgås med äldre personer. Eller mycket yngre.
Känner du igen dig i något av de citat jag ofta hör från mina klienter med autism?
Har det varit så hela ditt liv? Har det varit- och är det hindrande i din vardag? Mår du psykiskt dåligt och önskar hjälp med att få vardagen att fungera?
jag vill vara accepterad och inkluderad, men jag är inte så intresserad av att umgås
Jag är empatisk men jag förstår inte riktigt andras känslor och tankar
Jag har svårt att förstå ironi och skämt, jag kan heller inte förstå det som ”finns mellan raderna”, varför inte bara säga vad man menar?
Jag tycker inte om förändring eller överraskningar jag vill göra saker på samma sätt som alltid
Jag har viktigare intressen än relationer, jag trivs själv.
Jag störs av ljud och ljus på ett sätt som andra inte verkar göra
Jag låser mig ibland, hjärnan stänger liksom av allt obehag som pressar på. Då kan jag inte göra något alls, vill bli lämnad ifred, men jag vill inte vara ensam
Jag alltid haft lite svårt att sätta mig in i hur andra resonerar
Jag har svårt att förstå vad folk vill mig, att läsa miner och kroppspråk.”
Jag får ibland känslan av att jag gör bort mig, men jag är inte säker
Min ordning är viktig för mig, jag vill inte att andra rör mina saker, då blir jag upprörd
Jag fördjupar mig väldigt i mina intressen, kan ofta allt om dem, andras intressen är inte så intressanta för mig om vi inte delar dem
Jag är superkänslig/inte alls känslig för kyla, värme eller smärta
Jag är praktiskt lagd och förstår inte varför man ska krångla till socialt sampel med kringprat.
Jag tycker det är väldigt jobbigt med badhus, köpcentran, festivaler och marknader, det blir så många intryck.
Jag tycker inte om ögonkontakt eller att man rör mig.
Jag kan känna med hela huden samtidigt, hur kläder sitter, var sömmar sitter, muddar och material, det stör mig och jag kan inte stänga av
Känner du igen dig i citaten som jag hört så många gånger av dem jag träffar som har ADHD?
Har det alltid varit så, ända sen barndomen? Innebär det ett lidande och en funktionsnedsättning för dig?
Jag stimuleras av fart det måste hända saker hela tiden.
Jag hoppar från ett samtalsämne till ett annat och har svårt att lyssna färdigt på andra.
Jag börjar lyssna men jag orkar sällan lyssna klart, något annat avleder min uppmärksamhet.
Jag är ofta supereffektiv, ojämn och jag tar helt slut ibland!
Jag byter ofta samtalsämne, aktivitet, intresse, stil, riktning.
Jag har alltid ett högt tempo och är intensiv
Jag har bytt partner eller jobb flera gånger, det brukar skära sig till slut.
Jag behöver stöd av min familj för att funka.
Jag missar ofta information och förstår inte hur alla andra kan ha koll.
Jag gör ofta saker som jag inte hade gjort om jag tänkt ett varv till.
Andra säger åt mig att jag pratar för mycket, för snabbt, för högt, avbryter och är rörig.
Jag blir lätt uttråkad så det kryper i kroppen, jag blir stressad av att jag inte kan ta det lugnt.
Jag försöker hålla ordning, kämpar med det som verkar vara så enkelt för andra.
Jag blir lätt arg, men det går också över lätt, ibland minns jag inte ens varför jag blev arg när jag börjat tänka på annat.
Jag har svårt att varva ner och det spritter i kroppen när jag lagt mig för att sova, tankarna far i hög hastighet.
Jag tappar bort mina nycklar, mina kort, mobilen, glasögonen, viktiga papper.
Jag går ofta och tänker på annat än det jag håller på med.
Det känns som att jag tänker mina tankar huller om buller, när jag försöker förklara för andra så hänger de inte med.